Ja, vad ska man säga. Alla företag har nog haft tuffa år ibland, men det känns för min del som att 2025 har varit det tuffaste året någonsin för min del som företagare, men trots det så kan jag ärligt säga att det är ett av de år jag ser tillbaka på där jag är mest nöjd med min egen prestation. Inte många små företag klarar av det vi gjort under 2025.
Felrekryteringarna som kunde kostat oss hela företaget!
Exakt så var det. Under 2024 lämnade en av våra utvecklare oss för en av våra kunder. Han behövde förstås ersättas, och i samma veva aviserade kunderna att de ville ha mer utvecklarresurser till sina projekt. Det innebar att vi la mycket av tiden i slutet av 2024 på att rekrytera tre nya utvecklare. En rekryterade jag själv via Linkedin, och två tog vi hjälp av ett rekryteringsföretag för att hitta. Jag sa i årskrönikan då att det kändes väldigt hoppfullt inför framtiden och det gjorde det. MEN – sen kom det ett stort MEN. Det visade sig efter en tid att en av dessa två inte fungerade alls, (en av de som rekryteringsfirman hittat) och han levererade i stort sett ingenting. Tyvärr satt han ute på ett långt kunduppdrag som blev drabbat, så vi fick såklart inte in några pengar alls för honom.
Ingen skugga ska falla på kunden för detta, för det är självklart att kan inte vi leverera ska det inte betalas! Rätt ska vara rätt! Däremot så försökte vi in i det sista att få det hela att fungera men av olika anledningar så gick det bara inte. När jag insåg det så blev jag tyvärr tvungen att låta honom gå och även en av våra andra utvecklare fick lämna oss samtidigt för vi klarade helt enkelt inte av ekonomiskt att ha honom kvar. Vi hade blött för mycket pengar under tre månader.
Vi satte nu in vår andra nyanställda utvecklare på kunduppdraget och jag minns så väl hans ord den dagen jag sa att hans kollega inte fungerade och vi därför måste sätta in honom till kunden i stället. ”Oroa dig inte, det här fixar jag Katrin, vi löser det tillsammans så kunden blir nöjd.” Där och då kändes det bra. Tre månader senare när jag insåg att även denna killen inte levererade något kändes det inte lika bra….speciellt som vi såklart inte kunde fakturera kunden under denna tid, och han till slut även sa upp det löpande konsultavtalet. Vilket såklart är fullt förståeligt! Det skulle jag också gjort, så jag skyller inte på honom alls för detta, utan det är en naturlig följd av att vi inte kunde klara vårt uppdrag. Under den här tiden hade vi som ni förstår fullt upp med att försöka styra dessa utvecklare, att hjälpa dem, och att följa upp med kunden, men trots det så fungerade det alltså inte. Det kändes som att jobba i stark motvind hela tiden.
Samtidigt så sålde vi om möjligt mindre timmar än vi någonsin gjort till våra befintliga kunder, dels för att vi höll på med ett stort teknikskifte som gjorde att vi inte riktigt kunde sälja timmar som vi ville, men också för att efterfrågan störtdök under 2025. Alla höll hårt i pengarna. Ingen ville egentligen göra något som kostade pengar.
Nykundanskaffningen var också en katastrof. De offerter vi hade ute för att få in nya kunder skulle ett normalt år räckt mer än väl, men i år tackade nästan ingen ja till våra offerter. Det var helt enkelt stiltje på marknaden. Plattformsbyten var sådant man lagt på is, eller avvaktade med.
Under nästan sex månader stod vi alltså med betydligt mindre intäkter än budget, och även betydligt mindre än vi brukade ha även utan en tillväxtbudget, samtidigt som vi skalat upp rejält för att klara en beräknad tillväxt som kunderna sagt att de ville ha. Men som nu vi inte riktigt såg att man alls ville ha…moment 22 alltså! Vi blödde pengar rejält under den här tiden. Vi inte bara sipprade pengar sakta som jag planerat, eftersom jag lagt en budget för ett minusår, utan vi forsade ut pengar varje månad! För ett litet företag är det katastrof.
Att lita på ett rekryteringsföretag kommer jag ha svårt för igen, för nu stod vi med 6 månaders intäktsbortfall och två väldigt dyra seniora utvecklarlöner som gjorde att vi verkligen blödde pengar som en gris. Visst är det mitt fel som anställt dem, men någonstans tror man ju att en rekryteringsfirma ska hjälpa en att minimera felrekryteringarna. Den tron kanske är naiv av mig, men det var vad jag trodde då. Nu gör jag det inte! Sett bakåt kan jag säga att den utvecklare jag själv rekryterade via Linkedin var en guldklimp och han fungerar suveränt bra och är kvar hos oss, medan de som kom från rekryteringsfirma var katastrof och kunde kostat oss hela företaget.
Jag inser att jag måste vara jag – jag kan inte vara någon annan
Men det var inte bara att blöda pengar som var det jobbiga här. För mig var det en annan sak som jag grubblade på och grubblat på redan under 2023-2004, en sak som gick djupare…..
Jag har sedan vi köpt SiteDirect kämpat som en galning med olika saker, mest sådant som rör personal, som kulturkrockar, hur vi ska jobba ihop, vad som ska göras av vem och hur, och konflikter på olika nivå. Jag insåg redan tidigt att det är svårt att föra ihop två bolag, men att det ska vara så jobbigt samtidigt som man kämpar för tillväxt hade jag kanske inte riktigt trott. Jag var slutkörd och att blöda pengar hela tiden när man är van vid svarta siffror gjorde det inte lättare direkt.
Jag insåg när jag satte mig ner under våren och började rannsaka mig själv att ska jag vara helt ärlig så är inte tillväxt något jag någonsin jobbat för, förutom efter köpet av SiteDirect. Tillväxt har aldrig varit ett mål för mig, men där någonstans hade jag blivit tvungen att kämpa för tillväxt för att ha råd att behålla all personal sedan köpet, inte för att jag ville växa, utan bara som ett mål för att kunna hålla folk i jobb.
Mitt eget mål med att driva företag har alltid varit att ha roligt på jobbet och att kunna göra bra saker. Då har tillväxten kommit av sig själv, men jag har aldrig velat ha den i sig för tillväxtens skull. Nu insåg jag att jag drev företaget på ett sätt som inte var jag längre, och faktiskt hade gjort under en tid. Jag drev det för att jag kände att mitt ansvar var att hålla folk jag anställt i jobb, inte längre för att ha roligt. För roligt var det länge sedan det varit för min del, annat än i små glimtar här och där.
Där någonstans när jag insåg det, ringde jag upp en god företagarvän, och jag vill minnas att samtalet gick ungefär såhär:
”Hej har du tid några minuter jag har ett problem jag vill bolla.”
” Självklart alltid”
” Jag är dödstrött, och jag hatar det jag håller på med nu, jag vill inte längre. Det här är inte jag! Hur hade du gjort i min sits?
Efter det samtalet insåg jag väldigt tydligt det jag tidigare anat, att jag numer bara jobbade för att slippa säga upp personal för att jag kände ett ansvar för dem. Visserligen tyckte jag mycket om dem, MEN var ansvaret verkligen mitt att driva ett företag på ett sätt jag inte trodde på bara för att ha personal kvar??? Har man som företagare verkligen det ansvaret?? Var det det här jag ville med mitt liv??
Svaret var NEJ insåg jag. Det var inte längre det här jag ville. Jag behövde skära ner till något jag trodde på, dels av ekonomiska skäl, men även av skälet att jag skulle vilja fortsätta med det här företaget över tid.
Jag beslöt mig för att omorganisera och skära ner rejält och inte bara ta det mest kritiska för att klara ekonomin som jag gjort tidigare när vi behövt skära. Denna gång plockade jag bort hela kontoret i Växjö och la ner det, och med det sa vi även upp dem som var kvar där. Vår marknadskoordinator fick sluta eftersom jag insåg att ska vi inte jaga tillväxt som vi gjort tidigare så är behovet av henne mindre. Sedan sa jag såklart även upp den utvecklare som bevisligen inte fungerade utan bara kostade oss pengar. Det blev fyra personer som fick gå. Tre som jag tyckte mycket om och grät när jag sagt upp, och en som jag helt ärligt mest kände mig lurad av, för han var en av de två personer som hade kunnat stjälpa hela mitt företag.
Hade vi inte haft ladorna fyllda rejält sedan tidigare goda år hade vi inte klarat av det. Hade jag inte haft Tvålshoppen och mina andra butiker som faktiskt drog in en del pengar i julhandeln så hade vi inte klarat av det likviditetsmässigt nu i slutet av året, utan då hade det funnits en risk för att vi inte kunnat betala löner, skatter eller leverantörsfakturor. Jag är otroligt stolt över att kunna säga att trots att vi blött ca 2,4 miljoner under året, vilket är en oerhörd summa för ett så litet bolag som oss som omsätter runt 11 miljoner, så har vi inte missat betala en enda faktura, en enda lön eller skatteinbetalning på hela året. Vi har inte ens varit sena att betala något en enda gång! Det känns oerhört bra. Tack vare att vi sparat tidigare, och tack vare att alla insett vad som gällt och jobbat hårt under året, och även tack vare inkomster från mina butiker har vi klarat av det trots allt.
Jag är också stolt över att jag verkligen drog i handbromsen snabbt två gånger när jag såg att det inte gick, och att jag valde att göra det rejält och skifta organisation till något jag verkligen tror på andra gången. Hade jag inte gjort det så hade vi inte heller varit där vi är i dag. Det har varit ett oerhört tufft och jobbigt år och jag har haft god hjälp av många vänner längs vägen, och även av fantastiska kollegor.
Nu den sista december försvinner de sista kostnaderna från oss, för uppsägningstiderna har varit långa, och under 2026 börjar vi på en ny kula där jag ser siffrorna börjar bli svarta igen. Redan nu i december visar vi svarta siffror och så ska vi fortsätta nästa år, genom att göra det vi är bra på, dvs bygga bra saker och ha roligt när vi gör det.